Gift to ganger, en kone ukjent.

født: 1400, Hov gård i Häckås sogn,Jämtland
død: BEF 1474
gift med(1):
gift med(2): Margareta Jönsdatter

Fra Nygaard: Født omkring 1400. Levde 11.08.1471. Død før 1478.
Örjan ble født omkring 1400, levde 11.08.1471 (DN XIV 109), men var død i 1474 i henhold ti l Helga
lekamensgillets i Stockholm gillesbok, som dette år omtaler <fru Margareta relicta Örian Carl sson militis>.
Han er kjent 1435 - 1470, kalles beskedlig man i 1438, men <wælbornan man oc höffdhinge i Jæm pthaland> i 1450,
høvedsmann over Jämtland og Härjedalen 1449 - 1457. I denne egenskap dømte han i rågang om sk ogsgrensen
mellom Tunvågen og Flatnor ifølge en ny rågang der i 1467.
Ifølge kanselirådet friherre Johan Gabriel Sack var han i henhold til ett originaldokument ne vnt som riksråd samtidig
med Magnus Bonde Philipsson hos <konung Carolus VIII Knutson> i 1458. Opplysningen om at hr Ö rjan ble
medlem av kong Karls svenske råd gjentas av Kolsrud i 1909 og kan henføres til Stiernman i 17 56: <JÖRAN
10.02.2002 Skankeslekten - Skanke Ancestors Side 32
103 Roger de Robelin: Skanke ätten, side 31-32.
CARLSSON, Riddare, konung Carl Knutssons Råd och Förlåfware på Stockholm år 1457. Omfattend e forskning
vedrørende Sveriges riksråd har heller ikke kunnet bekrefte dette, selv om dette ikke uteslut ter at han har vært
riksråd.
I alle fall avanserte Herr Örjan til den svensk-norske høyadelen. Han ble slått til ridde r i forbindelse med kroningen
1449 i Trondheims domkirke av kong Karl VIII Knutsson [Bonde]. Herr Örjan var kong Karls hærf ører over en hær
av jämter ved ett angrep mot Trøndelag i slutten av 1452, der han inntok konge- og biskopsgår den i Trondheim. I
brist på understøttelse og med underrettelser om at herr Olof Nilsson [Skanke] var på vei me d en norsk styrke, dro
han seg tilbake med de fanger han hadde tatt over fjellet til Jämtland. I april 1453 førte ha n ett nytt felttog til
Trøndelag, men ble også denne gang fordrevet av herr Olof Nilsson [Skanke]. Örjan ble fra nor sk side anklaget for
svek.
Det ble strid om den norske tronen mellom kongene Karl VIII Knutsson [Bonde] og Kristian I a v Danmark som ble
kronet til norsk konge i Trondheim i 1450. Herr Örjan tok parti for Sverige og flyktet til St ockholm der han sammen
med to andre ble utsett til slottsloven på Stockholm slott. Ved kong Kristian I:s beleiring a v Stockholm
midtsommerdagen i 1457 ble herr Örjan og andre av kong Karls tilhengere tatt til fange og mis handlet av danskene.
Han ble nevnt i kong Karls første forsvarsskrift datert i Danzig 13.04.1457. Senere, ved en s ammensvergelse i 1463,
utpekes bl.a. herr Örjan, og han blir satt i fangetornet <Herr Örjan Karlsson, den sköna man , förty ärkebiskopen
räddes han>.
Hr. Örjan er tilbake i Jämtland i 1469 der han beseglet Michel og Mattis Olafssønners salg a v Våle. De benevnes
<välborne män herr Jöran Karlsson, riddare, Jens Kalsson og Peder Olofsson, lagman.>
Hans setesgåd var Hov, Hackås, hvis ene halvdel han overlot til sin eneste sønn, Karl Örjanss on, den 11.08.1470
(DN XIV 109). Ifølge Jöran Persson Skunck i Hov eide han også Billsta og Gillsta i Hackås, sa mt Vësterhus på
Frösöen.
Våpen:
Etter ett segl fra 1449 en blå(?) (naturfarget) bepansret skanke med sporre vendt mot høyr e i ett felt av sølv(?).
Han fikk sønnen Karl i sitt første ekteskap, navnet til hans hustru er ukjent.
Örjan giftet seg annen gang etter 1449 med fru Margit (Margareta) Jönsdatter i hennes andre e kteskap. Hun var 1.
gang gift med vepneren Peder Johansson [Schack av Skylvalla] til Sätuna i Uppland. I morgenga ve fikk hun Gillsta
og Lövdeberg i Hackås av Herr Örjan.
Ifølge Hirtzholms <Vaabenbok> ble Hr. Yrjan Karlsson slått ihjel av svenskene og begravd i No rge.
Fru Margit levde som enke da hun i 1477 solgte gårdene til stesønnen Karl for 50 mark

Født circa 1400, død i 1474. I Anetavle for Claus Nissen Riiber leser vi:
Han giftet seg med NN (--?--). Han giftet seg med Margrete Jensdatter. Han ble født circa 140 0 i Hov, Häckås, Jämtland. Han var ridder og jordeier. Kallades 1438 beskedlig man men 1450 h erre och välboren man (waelbornan man och höffdinge i Jämptland), slagen till riddare av konu ng Karl Knutsson vid dennes kroning i Trondheim 1449. Ägare av godset Hov med vad darunder ly dde. Nyttjades av kung Karl som härförare vid infall i Norge i slutet av 1452 och byjan av 14 53. Blev senare medlem av kung Karls svenska råd och var 1457 slottsloven (kommandant) ved St ockholm slott. Da kung Kristian I samma år intog staden, blev herr Örjan, kanslären doktor Ry ting och andra Karls anhängare tagna till fånga och misshandlade av danskarna.
Han døde i 1474 i Hov, Häckås, Jämtland.

6. ledd Karl Ørjansson
Han ble gift med NN Pedersdtr. (--?--), datter av Peder Olsson. Han ble født circa 1440. Ha n døde i 1484. I Anetavle for Claus Nissen Riiber leser vi:
Karl Örjansson. Han ble født i 1440 i Hov, Häckås, Jämtland.12 Han var jordeier. Karl Örjanss on erhöll som gåva av fadern 1470 halva Hov och hälften av de gårdar och fisken m m, som dårt ill hörde samt ratt att under faderns livstid bruka andra halften. Var död 1488.
Han är benämnd 'beskedelicom manne' 1475 och 1477 (DN 111:910 och 917). Han blev efter sin dö d beskylld för att vara en horeson men GunnarHeliesson, Per Bertilsson och Henrick Hielth int ygade 1485 17/9 (RA orig perg, Berghu ~Berg]; jfr JHD 11:180) att 'Karl Öryensson' var 'skilg itten freldison' - skilgjetne (skelgetten av Ist skilgetinn) dvs äktfödd (Söderwall, K F, Ord bok över svenska medeltidsspråket, supplement O-Ö, Lund 1953-1973, 5 724b; Kolsrud, a.a., 5 7 6; jfr DN 111:965 där Karl Örjanssons barn benämnes 'skilgithen barn') och freldison översat t av Aholund till frälseson (JHH 1, 5 326). Hans sätesgård var Hov, Hackås som han erhöll del s av fadern 1470 då denne överlät halva Hov och hälften av de gårdar och fisken mm som därtil l hörde på honom, samt rätt att under faderns livstid bruka andra hälften (DN XIV:109).
Han köpte 1475 av Lindorm Nilsson två systerlotter i 'Gildestad' i Hackås för 8 jämt-ska mar k som tillhörde Lindorm Nilsons hustru Karin och Kristin Jacobsdöttrar (DN 111:910). Han köpt e 1477 av sin styvmor fru Margareta Jensdotter hennes morgongåva i Gillsta och Lofdeberg Hack ås (DN 111:917). Han ägde även jord i Billsta i Hackås. Vapen: enligt fragment av hans gravst en en bepansrad skank med sporre och till hjälmprydnad tre (påfågels)fjädrar.
Gift m NN, d före 1488 10/11 (DN 111:965), som sannolikt var en dotter av Peder Olofsson, lag man i Jämtland 1439-74 (Kielland (1897), s 212). Han är eventuellt identisk med den Peder Olo fsson som förde talan för 'Karl Yrianssons skilgithen [äktaföddal barn' inför lagmansrätte n i Trondheim 1488 där hustru Birgitta Pedersdtr i Västerhus klagade att hon och hennes medin tressenter ej fått fullt fädernearv på båda sidorna i Hov, saken avdömdes av ärkebiskopen sjä lv, Gaute Ivarsson, lagmannen Erik Amundsson och fem rådmän i Trondheim 1488 1041 (DN 111:965 ; jfr JHD 11:204). Han døde i 1484 i Hov, Häckås, Jämtland.

ans sverd og sporer er oppbevart i Høgås kirke i Sverige

Yrke: Riddare och länsherre i Jämtland-Härjedalen 1450-1456
Far: Karl PEDERSSON (1360 - 1430)
Mor: Rådgärd KETTILSDOTTER (1380 - 1445)



Händelse Datum Plats Källa
Födelse omkr 1400 Hackås, Hov, Z Roger de Robelin
Död efter 1474 Hackås, Hov, Z Gunnar Englund




Familj med: Okänd hustru
Barn: Karl Örjansson (ca 1440-1484), bonde i Hov, Hackås.






Familj med: Margareta Jönsdotter (ca 1410-1477) Händelse Datum Källa
Vigsel efter 1449 Roger de Robelin




Noteringar
Bilden ovan föreställer den ljuskrona av förtent järnplåt från Hackås kyrka, som kan vara skä nkt till kyrkan av riddaren Örjan. Hans sköldemärke, ett sporrklätt ben, hänger ned från övr e ringen. (Källa: Eget foto)

Örjan Karlsson nämns första gången 1438-04-30 i ett viktigt köpebrev. Huvudpersonen är Örjan s mor, Rådgärd Kettilsdotter på Hov i Hackås, som överlåter gården Heglid i Sunne till herr Y lian (kyrkoherde Örjan). Brevet uppräknar fem söner och mågar till Rådgärd, alla närvarande v id tillfället, nämligen Peder, Örjan, Erik, Jens och Olav. Först 1449 dyker Örjan upp igen oc h då i sällskap med lagmannen Peder Olovsson, som kallas lagman i Jämtland och Härjedalen. Ör jan kallas hövitsman över Härjedalen. Örjan Karlsson blev slagen till riddare i samband med k röningen 1449-11-20 i Trondheims domkyrka av kung Karl Knutsson Bonde och benämns nu herr Örj an, en herretitel som bland värdsliga män endast tillkom riddare. 1452 och 1453 deltar ha n i kung Bondes misslyckade försök att återta sitt norska rike. 1449-1457 var herr Örjan hövi tsman över Jämtland. 1457 delade han befälskapet på Stockholms slott och var sannolikt ocks å riksråd 1457. Från 1457 och en tid var han fånge hos kung Kristian av Danmark-Norge. 1469 a vträder han till sonen Karl Örjansson halva gården Hov i Hackås. Sannolikt är herr Örjan, bla nd infödda jämtar under medeltiden, den ende som fick riddartiteln. (Källa: Jämten 1993, Sve n Schylberg)

Örjan Karlsson var i september 1449 hövitsman i Härjedalen, men utsågs kort därefter i samban d med riddardubbning till hövitsman/syssloman även i Jämtland. Örjan Karlssons dubbning til l riddare måste ha skett efter september 1449, men före januari 1450, då han nämns med herret itel. Nils Ahnlund har påvisat att dubbningen med största sannolikhet skedde vid kungakröning en i Nidaros 1449-11-20. Den 1450-01-29 var han närvarande på Hackås ting och 1452-08-12 verk ade han som hövitsman i landskapet på svenske kungens vägnar. I slutet av år 1452 deltog ha n i fälttåg mot Tröndelagen och under de följande årens oroligheter finns inga spår av att ha n verkat i Jämtland. Räknar man med att han ändå kvarstod som hövitsman över Jämtland, måst e han allra senast år 1456 ha tvingats avstå denna syssla. Inte förrän år 1469 kan herr Örja n Karlsson beläggas i Jämtland igen. (Källa: Supplement till JHD 1999, Olof Holm)

Fogde i Jämtland vid mitten av 1400-talet var Örjan Karlsson, som tog ställning för kung Kar l Knutsson i Sverige och arbetade aktivt för honom, vilket gjorde att Jämtland blev indrage t i flera stridshandlingar. Jämtland var därför under denna tid i praktiken underställt Kar l Knutsson. Länsherre i Jämtland 1450-1474. Örjans broder Peder Karlsson var fogde i Jämtlan d 1460-1480. (Källa: Gunnar Englund)

Fotot till höger föreställer de så kallade skanckevapnen från 1500-1600-talet i Hackås kyrka ; vapenskölden (upptill), en sporre (till vänster), en balja (nederst till höger) för en så k allad landsknektsdolk samt ett slagsvärd med balja (i mitten). (Källa: Jämten 1993 och eget f oto)

De främsta bland de adliga krigarna var riddarna som dubbades av kungen. Riddarna betjänade s av adliga väpnare och småsvenner. Riddarväsendets anda var chevaleresk. Trohet, heder och ä ra framställdes som höga ideal. Till riddarnas plikter hörde att skydda de svaga. I första ha nd kom detta gälla kvinnorna, och de hyllades tillsammans med kampen och äventyret i sånger o ch romaner. En ringa del av denna kontinentala riddardiktning nådde i sent och stympat skic k fram till vårt land. Genom sina väl behärskade rörelser ville riddarna framstå som ett före döme i värdighet och sinnesjämvikt inför mängden. Den nya stormansklassen var väl medveten o m sitt värde och sin plats i samhällshierarkin och fann ett sätt att uttrycka sin exklusivite t i bild. Det skedde genom heraldiken, genom vapensköldar och andra tecken. (Källa: Alf Åberg )

Familjen Espells anor till Örjan Karlsson går via sonen Karl Örjansson (ca 1440-1484), denne s son Örjan Karlsson (ca 1470-1546), dennes son Peder Örjansson (ca 1515-1553), dennes son Jö ns Pedersson (ca 1540-1583), dennes son Peder Jönsson (ca 1570-1648), dennes dotter Britta Pe rsdotter (ca 1609-1666)